1797-183 Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter. His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.  Related Paintings of charles emile callande :. | le haquet | le giaour | amazone sur un cheval pie | ete de noir dit le negre joseph | artillerie en action |
Related Artists:
charles emile callande
1797-183 Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter. His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.
Jan Antonisz. van Ravesteyn
(1572(?) - buried June 21, 1657) was a successful painter to the Dutch court in The Hague. Van Ravensteyn was born in The Hague. It is unknown who taught him how to paint, but he was a follower of the Delft portrait painter Michiel Jansz van Mierevelt. Van Ravesteyn is mentioned there in the city archives 1597. From 1598 until his death he lived in the Hague, where in 1598 he became a member of the Guild of St. Luke of the Hague. In 1604 he married Anna Arentsz van Berendrecht and in the same year he was mentioned as a good painter by Karel van Mander (though his earliest dated works are from 1611). In 1608 he bought a house on the Molstraat and in 1628 he moved in the Molstraat. In 1640 his wife was buried and in the same year his daughter Marie married one of his pupils, the painter Adriaen Hanneman. In 1654 he moved to the Nobelstraat next to the house of his daughter. In 1656 he left the guild with a group of dissatified painter friends and was one of the founders of the Confrerie Pictura. He was a Catholic and his name occurs often as a witness in the records of the church in the Molstraat, such as for the marriage of his daughter Agnes in 1641 with Willem van Culemborgh. His portrait was painted by Sir Anthony van Dyck and he produced Schutterstuk works. His workshop produced many portraits for the royal house of Nassau and he competed with Miereveld for several commissions. Van Ravesteyn was in turn, the teacher of Dirck Abrahamsz., Leendert Barthouts, Johannes Harmensz. Borsman, Aelbert Dircksz. Coeppier, Pieter Craen, Jacob Dirksz. van den Enden, Fransise de Goltz, Adriaen Hanneman, Barent Jansz., Thomas Ouwater, Clement Ram, Jan Rassenbourch, Frederick Sonnius, Dirck Verlaer, Jan Pous Voet and Pauwels Willemsz.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.